TERRA PERMA
Under hösten 2004 vistades jag två månader i Longyearbyen, Svalbard. Där mötte jag ett landskap som är präglat av naturens växlingar och där jag som människa kände mig oerhört utsatt. Det var en känsla av litenheten gentemot de gigantiska bergen, det ständiga hotet från isbjörnar, vinden och nederbörden som piskade mig i ansiktet. Där fanns också ljusets förändringar, från midnattssol till mörker och permafrosten som lever ett till synes eget liv. Här gjorde jag en serie fotografier där jag gestaltat denna litenhet och letade efter det lilla landskapet i det stora.
During the autumn of 2004, I spent two months in Longyearbyen, Svalbard. There I met a landscape that is characterized by changes in nature and where I as a man felt extremely vulnerable. There was a feeling of smallness against the gigantic mountains, the constant threat of polar bears, the wind and rain that lashed my face. There were also light changes, from midnight sun to darkness and permafrost living a life of its own. Here I made a series of photographs in which I portrayed this smallness and looked for the small landscape in the large.